Tillbaka till verkligheten!
Idag går jag på mina tre dagar igen. Att jobba 3-3 är helt underbart, men de tre lediga dagarna går ju alldeles för fort.. Men memen.. nu har jag snart gjort halva mit vikariat så sen är jag ju "arbetslös" igen.. Då kommer jag väl klaga på att det är för mycket ledighet och att dagarna går i snigelfart igen. Är iofs inte orolig för att inte få jobba. Även om det inte blir heltid så någon dag här och där gör ändå gott i kassan...
De här tre dagarna har ändå varit ganska händelserika, på både gott och ont.
Jag har fått kontakt med en gammal klasskompis som jag tänkt mycket på under åren som gått. Skall ringa henne och höra om det passar med en fika så vi kan uppdatera oss. Skulle vara väldigt trevligt.
Har även fått städat vilket var mer än behövligt, även om jag fortfarande inte har hunnit tvätta och sånt så får jag ta resten till veckan. ;-)
Det tråkiga som hänt de här dagarna är att min farmor blivit väldigt sjuk. Hon blir 87 i år och har i stort sett alltid varit pigg som en lärka. I förrgår kväll fick hon en stroke. :-( Men nu har hon blivit flyttad från NÄL till stroke-avdelningen på Uddevalla sjukhus. Där får hon hjälp med rehabilitering och sånt. Och hon har redan gjort flera stora framsteg. Så det är skönt.
Imorgon är det alla hjärtans dag. Inget jag anser att man behöver fira direkt. Det finns ju 365 dagar på ett år (i år har vi även en "bonusdag" ju) att visa varandra uppskattning. Varför skall man då ha en speciell dag där allt skall vara så perfekt? Gillar jag någon så visar jag det, spelar ingen roll om det är 14 februari eller en regnig höstdag i oktober. Bara för att affärerna skall tjäna massa pengar på rosor och hjärtrydda prylar.
Ungefär som julafton. Folk har så höga förväntningar att det skall bli en trevlig dag där familjen är samlad och maten skall vara i överflöd. Man skall köpa presenter till varandra och umgås en hel dag. Men i själva verket så gillar man inte hälften av maten som dukas fram och släktingarna går en på nerverna inom några timmar för man umgås på en alldeles för liten yta. Presenter är iofs alltid kul att få, men absolut inte viktigt för mig. Känns som att man måste önska sig nått för att alla skall vara glada. Medan i själva verket så vill man ha nått så kan man ju faktiskt gå och köpa det själv...
Jaja... Nu har jag fått bittrat av mig idag också... Då är det bara dags att stoppa nått ätbart i magen och börja tänka på att ta sig iväg till jobbet igen..
De här tre dagarna har ändå varit ganska händelserika, på både gott och ont.
Jag har fått kontakt med en gammal klasskompis som jag tänkt mycket på under åren som gått. Skall ringa henne och höra om det passar med en fika så vi kan uppdatera oss. Skulle vara väldigt trevligt.
Har även fått städat vilket var mer än behövligt, även om jag fortfarande inte har hunnit tvätta och sånt så får jag ta resten till veckan. ;-)
Det tråkiga som hänt de här dagarna är att min farmor blivit väldigt sjuk. Hon blir 87 i år och har i stort sett alltid varit pigg som en lärka. I förrgår kväll fick hon en stroke. :-( Men nu har hon blivit flyttad från NÄL till stroke-avdelningen på Uddevalla sjukhus. Där får hon hjälp med rehabilitering och sånt. Och hon har redan gjort flera stora framsteg. Så det är skönt.
Imorgon är det alla hjärtans dag. Inget jag anser att man behöver fira direkt. Det finns ju 365 dagar på ett år (i år har vi även en "bonusdag" ju) att visa varandra uppskattning. Varför skall man då ha en speciell dag där allt skall vara så perfekt? Gillar jag någon så visar jag det, spelar ingen roll om det är 14 februari eller en regnig höstdag i oktober. Bara för att affärerna skall tjäna massa pengar på rosor och hjärtrydda prylar.
Ungefär som julafton. Folk har så höga förväntningar att det skall bli en trevlig dag där familjen är samlad och maten skall vara i överflöd. Man skall köpa presenter till varandra och umgås en hel dag. Men i själva verket så gillar man inte hälften av maten som dukas fram och släktingarna går en på nerverna inom några timmar för man umgås på en alldeles för liten yta. Presenter är iofs alltid kul att få, men absolut inte viktigt för mig. Känns som att man måste önska sig nått för att alla skall vara glada. Medan i själva verket så vill man ha nått så kan man ju faktiskt gå och köpa det själv...
Jaja... Nu har jag fått bittrat av mig idag också... Då är det bara dags att stoppa nått ätbart i magen och börja tänka på att ta sig iväg till jobbet igen..
Kommentarer
Trackback