Den onödiga bloggen

Har känt på mig hela dagen att den här natten skulle bli ett rent helvete... Och visst hade jag rätt...
Kom hem från jobbet, duschade och la mig i soffan och slappade, höll på att somna redan vid 21.30-tiden..
Gick upp och la mig för att sova, vände och vred mig och trasslade in mig i lakanen.
Fick sällskap av en extremt trött pojkvän en halvtimme senare som somnade innan han lagt sig typ..
Fortsatte vända och vrida mig och hållet äntligen på att somna när jag vaknar med ett ryck av att J får SMS. Går upp och pissar för trettioelfte ggn och går tillbaka till sängen och lyckas somna! I typ 3 minuter när telefonen ringer och väcker mig. Tack för den, hade lust att slita luren i småbitar och bara skrika och stampa på den.
Förstökte somna om, som visade sig självklart vara helt omöjligt... Vände och vred på mig i två timmar, flyttade över till andra sidan sängen och puttade på J så jag iaf fick ner halva mig i sängen.
Vid 1.45 gav jag upp och gick ner till köket... Så nu har jag fyllt diskmaskinen och startat både den och tvättmaskinen. Nu skall jag äta nått och hoppas på att kiunna somna om en stund.
Tog ju för f**n dubbel dos av insomningstabletter för 2 timmar sedan som inte vill verka ett piss...

Men jag ser mönstret i mina sömnproblem! När J är sådär f*rbannat trött som han var ikväll och sist som jag hade det såhär så snarkar han intill förbannelse och det stressar mig. Jag kan omöjligt somna, blir bara superstressad och börjar hyperventilera eftersom jag vet precis hur det kommer bli.
Han somnar före mig och snarkar han inte så väggarna vibrerar så flåsar han mig på ryggen.
Jag blir förbannad för att jag inte får sova och då är det ju omöjligt att somna, vilket gör att jag bara blir ännu mer förbannad.... = onda cirkeln!